Den första och mest betydande skillnaden skapas av alpackafiberns ihåliga struktur. Denna struktur är karakteristisk för ull, men alpackaull har forskats innehålla fler och större luftfickor även jämfört med merino.

Detta gör alpackaull till en mycket effektiv värmeisolator och lätt i strukturen. Ju fler luftfickor, desto bättre värmeisolering även om materialet är helt blött.

En annan betydande skillnad är fiberytans jämnhet. Alpaca har en betydligt slätare fiberstruktur än annan ull. Detta hjälper till med hudkänslan, men ännu viktigare med fuktöverföring från huden och med luftfickorna gör alpackan mycket effektiv i fukthantering.

Till skillnad från fårull innehåller alpackaull inte lanolin, det vill säga ullfett. Lanolin är ett allergen som orsakar ullallergi. Alpakkaull är hypoallergen och är inte känt för att innehålla allergener.

Den släta fiberstrukturen hos alpackaull gör att den kan användas utan kemiska eller tekniska behandlingar, vilket nästan alla fårullsprodukter går igenom.

Syftet med dessa utjämningsprocesser är att jämna ut fiberns ytstruktur så att materialet blir mjukt vid beröring. Samtidigt är ullens egenskaper, t.ex. fuktöverföring och andningsförmåga minskar.

Alpackan är naturligt miljömedveten, och i Peru är ett djur som betar halvvilt en del av det naturliga ekosystemet i sin miljö. När man äter lämnar alpackan sina rötter i jorden, så att jorden och lunchen förnyas snabbare. Djurets mjuka tassar bidrar också till slättens grönska.

Den viktigaste miljöhandlingen är dock alpackans måttliga matvanor. Alpackan äter betydligt mindre
än andra idisslare och orsakar därför ett mindre koldioxidavtryck i form av metanutsläpp.